Archive for the Zonen Category

En stockholmspärla

Posted in EK-inspiration, Zonen on 24 juli, 2011 by sortti

Den gångna helgen bjöd på ett besök till en av de mest magnifika ruinerna i 08-området. Gott sällskap, picknicklunch och strålande väder gjorde knappast saken sämre!

Bjuder här på tre bilder från visiten!

Annonser

The road is long

Posted in Zonen on 26 maj, 2011 by sortti

Det är ju tur att man inte är ensam om att ha snöat in på EK:ns fantasieggande bana, att det finns fler galningar där ute i landet som har postapokalyptiska påhitt för sig! Läs mer

Vintrigt återbesök

Posted in Zonen on 31 januari, 2011 by sortti

Den gångna vintern slog sig undertecknad i lag med Wonderkarin för att bemästra de snötäckta vidderna i de djupa, Värmländska skogarna.  Mer specifikt var det ett besök i Tilas Stoll (känt från Headless Rabbit on Tour 2009) som hägrade i fjärran. Om sommaren; ett mossbeklätt djungellandskap,  nu; ett tempel av snö och is.

Efter tre kilometer av plogad väg blev det till att pulsa fram i djup snö innan vi kom fram till gruvgången.

Läs mer

Tillbaka från framtiden

Posted in Zonen on 14 september, 2010 by sortti

Sista veckan i augusti, alltså för ungefär tre veckor sedan, hände något riktigt märkligt i Kinnekulles stora stenbrott. Inte nog med att halva brottet förflyttades till Norrland, det fördes också åtta år in i framtiden!

Det är förstås lajvet Skymningsland jag syftar på. Som arrangör av levande rollspel kan man ta sig fantastiska friheter med både tid och geografi.
Nästan 150 pers blev vi som gav den eländiga och dystopiska handelsstationen i Brottet liv för några få dagar. Vädergudarna hörsammade vår vision om det visuella uttrycket och blåste och regnade på oss nästan oavbrutet. Några tält blåste iväg i stormvindarna. Några tält kollapsade under regnvattenmassorna.
Det var lera och misär.
Precis som vi ville ha det!

Man kan lugnt säga att Lajvföreningen Solnedgång återigen lyckades bjuda på ett fantastiskt besök i sitt efterkatastrofala Sverige. Nu menar jag verkligen inte att hälla vatten på min egen kvarn (undertecknad var ju faktiskt med och arrangerade kalaset, trots allt), utan jag vill ge en eloge till alla inblandade! Det är något fantastiskt som händer när så många kreativa människor går ihop om att förverkliga en gemensam vision som denna. Och där spelet gav tårar, ångest, våld, död och skräck så fanns intet annat än kärlek kvar på efterfesten!

Och det mest fantastiska är att vi arrangörer inte brände ut oss! Det är mer regel än undantag att arrgrupper efter ett event av den här kalibern utbrister ”Aldrig mer!” och så går det ett par år innan man ens överväger att damma av den gamla arrangörsmanteln.
Men så var alltså inte fallet denna gång!
Jag hoppas att jag inte avslöjar för mycket om jag berättar att det redan smids planer på nästa lajv i Solnedgångsvärlden.
Med lite tur bär det av tillbaka till framtiden redan i vår!