HR on Tour V

Efter ett par år i träda tyckte vi i somras att det var dags att damma av den huvudlösa kaninen och ge oss ut på ännu en ruinturistisk fotosafari. Denna gång i lite mindre format, både sett till antal dagar och antalet deltagare. C och undertecknad gjorde oss en weekend, med siktet inställt på ett par säkra kort i Bergslagens famn!

Med på resan fanns vår trogna springare Torsten, som tyvärr drog sin sista suck bara ett par månader efter detta äventyr.

 

02torsten

Torsten var en fantastisk liten pickup som hann med flera lajv och äventyrliga exkursioner under det året han ryggade med oss.

EK-nördar som vi är hade vi också med oss Kebaben på resan, vår hemmabyggda, vedeldade spis! Här puttrar postapokalopsen (eller grönsakssoppan) vid en rastplats någonstans i Sverige.

01lunch

Mitt under resan kunde vi plötsligt ana förfall i ögonvrån, och gjorde därför en mindre avstickare ner till denna tjusiga kraftcentral. Det verkade vara verksamhet på stället, så vi höll till godo med exteriöra bilder, samt bunkrade upp på de hallon och vinbär som växte därikring.

03kraftcentral

Den ytterst sofistikerade planen vi hade stakat upp såg ut som följer: Ta oss till den ort som var målet med resan, scouta fram random skogsväg med hjälp av mobilkarta, ta oss till sagda plats, slå upp läger, äta mat och sedan ge oss ut på upptäcktsfärd. Och det var precis vad vi gjorde också! Platsen vi helt slumpmässigt valt för vårt läger visade sig ligga oerhört vackert till, vid en liten brusande fors.

04lager

Där fanns också en gammal fördämning, så redan här började vi kunna stilla vårt lystmäte efter gamla industrilämningar och rost.

05lager06lager

För mig var resan i mångt och mycket en studie i närbilder, då mitt fotografiska mål med helgen var att komma hem med minst fyra foton värdiga att tryckas upp som canvastavlor. Det känns fint att göra något mer med bilderna än att bara samla dem i digitala högar, och vardagsrummets fotovägg behövde utökning. Därför kommer merparten av fotona som presenteras här vara just närbilder.

Hursomhaver. Just som vi värmt middagsmat på Kebaben för att fylla våra magar inför kvällens äventyr bröt Årets Hagelstorm ut. Vi kastade in oss själva och våra pinaler i tältet för att vänta ut ovädret, medan åskan rullade över himlavalvet, blixtarna slet himlen itu och tältduken bombarderades av smågrus från skyarna. Och timmarna gick… Det var ju inte riktigt denna sortens äventyr vi hade tänkt oss…

Till slut avtog haglet, åskan och blixtarna drog vidare och regnet upphörde så sakteligen. Trots den sena timmen (eller kanske tack vare) drog vi på oss regnställen för att bege oss mot de koordinater som sades hysa en nedgång till underjorden… Vi upptäckte, när vi tittade lite närmare på kartan, att vi hade slagit läger bara knappa kilometern från vårt mål, och vi bestämde oss därför för att lämna Torstenbilen i lägret och i stället hajka till fots genom skogen.

Den mödosamma vandringen genom oländig terräng i mörkret (okej, jag kanske överdriver… bitvis) fick utdelning när vi väl kom fram. Vi utforskade bara de mest tillgängliga delarna av komplexet, men bara det tog sina timmar!

Höjdpunkten var när vi nådde den innersta salen, och upptäckte dess magnifika eko. Både C och jag stämde upp i sång, och resultatet var en nästintill religiös upplevelse!

Genomfrusna men nöjda kravlade vi till slut upp i den friska nattluften igen och vandrade tillbaka till vårt läger, där vi belönade oss själva med varsin kopp varm choklad innan vi kröp till kojs.

På förmiddagen följande dag rev vi läger och begav oss till den ovanjordsliga delen av fabriken. Här har ju den huvudlösa kaninen varit förut, men för C var det premiärbesök. Vi tog oss först an den gamla kontorsbyggnaden, där den ikoniska skylten, sorgligt nog, numera är ett minne blott.

Detta är ju ett område som bjuder på många fantastiska fotografiska motiv, men vi behövde lägga på ett kol, vi hade ju ytterligare ett resmål för dagen innan vi skulle styra kosan hemåt.

Det finns människor som inte kan se skönheten i rost. Jag förstår dem inte.

26fabriken

Med hot om ännu ett annalkande åskoväder stuvade vi in oss i Torsten och körde vidare mot resans tredje mål. Som tur var drog ovädret vidare utan att nå oss och vi kunde njuta av en lunchpaus i sommarsolens sken.

Nu var det inte särdeles långt från den plats där vi ställt bilen till det bruk som var vårt mål, men vi lyckade ändå, på den korta sträckan, snubbla över en kraftcentral till. Som såklart behövde utforskas och förevigas på bild.

Så, med det överstökat kunde vi till sist ta oss an vårt egentliga mål, som minst sagt är något av en ruinturistisk klassiker.

Efter ett snabbt svep i de mest lättåtkomliga delarna av bruket tog jag med C till brukets pärla!

 

Det är svårt att tro att denna prunkande grönska faktiskt växer inomhus. Men det måste ju bli något av ett växthus, med de stora fönstren som släpper in ljus, och hål i väggar och tak som släpper in regnvatten.

Efter denna klassiker (som man ändå inte tröttnar på i första taget) kände vi oss riktigt nöjda med helgen, och begav oss åter hemåt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: