EK vs. PA

”‘Efter Katastrofen’?” frågar du. ”Menar ni postapokalyps då eller?”.

När undertecknad en gång i tiden upptäckte det här med lajv på allvar, och satt klistrad vid en blekvit skärm i den kvava datasalen på högstadieskolan, läsandes allt jag då kunde komma över rörande ämnet, så förstod jag att lajv kunde stöpas i olika former. Det fanns olika genrer. Där var medeltid/fantasy, vampyr, nutid, framtid,  historiska lajv… Och så fanns där Efter-Katastrofen-lajv.

När jag, drygt tio år senare, faktiskt for iväg på ett sånt där ”Efter-Katastrofen-lajv” så var det knappt någon som använde sig av begreppet. I stället var det ”Post Apokalyps” som gällde. Post-Ap, PA. Det var ett PA-lajv jag for på.

Och det var väl egentligen inget fel med det. Men under den där ödesmättade natten när Headless Rabbit föddes, dryftades ämnet i detalj. De av oss som kunde minnas tillbaka till ovanstående lajv kände att det liksom inte riktigt stämde. ”Ingenmansland”, som arrangemanget hette, hade inte varit Post Apokalyps. Nej, Ingenmansland hade varit ett Efter-Katastrofen-lajv.

Nu kanske du tycker att, ”Men vänta nu, PA och EK, de är ju typ samma saker, eller hur?” Och ska man analysera begreppens bokstavliga betydelse så, ja, visst är de intill förväxling snarlika! Post Apokalyps berättar för oss att världen har gått under, fast inte helt! Jorden är bara lite sådär lagom undergången, eftersom det där lilla prefixet ”post” förtäljer att det faktiskt finns någon kvar efteråt som kan berätta om saken. Och Efter Katastrofen är den svenska varianten på samma begrepp, även om just ordet ”katastrof” inte nödvändigtvis behöver betyda the end of the world as we know it.

Men vem är egentligen intresserad av att klyva semantiska hårstrån? Vi snackar känsla här. Vad dyker det upp för mentala bilder när ämnet Post Apocalyptic dryftas? Och vilka förnimmelser ger uttrycket Efter Katastrofen?

PA skvallrar om en världsbild där tuppkamspimpade hockeyhjälmar och axelplåtar av bildäck är hetaste mode. Det är en värld där Tank Girl och Mad Max regerar. Den är placerad långt in i framtiden, eller på en annan planet. Den postapokalyptiska världen är så avlägsen vår egen västvärldsvardag att den blir exotisk.

Efter Katastrofen å andra sidan ”rasslar ut som ett patronband ur en ammolåda”, för att citera ett inlägg ur HR-forumet. EK är lappat blåställ och älgstudsare. Det är egenodlad potatis och najtrådslagade Kånkenryggor. EK är mer jordnära, mer hemtamt, med skit under naglarna. Det är den värld vi lever i idag, där allt gått åt helvete. Nyss. Helst i fjol.

Och det är vad Headless Rabbit handlar om. Efter Katastrofen. Ja, kanske inte den biten med att alla ens nära och kära har dukat under, och att man ensam, svältande och halvt från vettet irrar omkring bland ruinerna av det som en gång var. För det lär inte vara speciellt roligt. Men däremot finner vi oss varandes fascinerade och inspirerade av den estetik som ett svenskt efterkatastrofalt scenario skulle kunna bära med sig.

Det är vad vi vill utforska!

Det är Headless Rabbit!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: